Such an egoist

Hello darlings. Idag har jag spenderat största delen av dagen på sjukhuset. Två undersökningar och ett snack med läkaren för att summera resultaten av dessa. En tredje undersökning kommer på remiss snart och då får jag vara robot i 24 timmar haha. Som det ser ut och har sett ut de senaste åren är jag fullt frisk, och det är ju skönt. Dessa årliga besök på sjukan är alltså inget jag nojar över.
 
Jag är faktiskt stolt över mig själv. Senaste dagar har jag tagit tag i saker och ting som jag sett som problem och fått ångest av. Jag har bokat min andra körlektion, äntligen lyckats få ett sommarjobb (mer info om det senare), vi har äntligen kommit överens om en resa som vi har bokat (betalningen är det enda som är kvar, resan är - tack och lov - reserverad) och har idag även ringt återbud till Said, sjukgymnasten, och sagt att jag tyvärr inte vill boka fler möten med honom då jag känner att jag inte har någon tid eller motivation till att rehabilitera mitt knä just nu. Det blir ju inga framgångar när jag inte gör min "hemläxa" (övningarna) så då är det lika bra att säga tack och adjö. Det kanske ser ut som att jag skriver att jag är stolt över att jag inte tagit tag i min rehab men det är jag ju såklart inte, istället är jag stolt över att jag då istället tar bort det från min todo-lista som ger mig ångest och att jag istället lägger fokusen på det jag anser är viktigare i nuläget? Hajar ni?
 
Nåja, nu ska jag tillbaks till historiaplugget. Ikväll blir det tortillapizza med pappsen, mamma ska på tjejträff. Ha det bra, puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0