Liseberg

Så. Jag kan väl säga (skrika) att jag är lite (väldigt) stolt över mig själv. Som jag skrev i inlägget innan helgen så är jag ju väldigt rädd för karuseller (och allt annat). Sist jag hade varit där var typ 3 år sedan, då min familj åkte dit varje år med mina kusiner. De lyckades få med mig in i balder kön en gång, men jag gick ut. De har mutat mig med pengar, och peppat mig massor men jag har aldrig åkt. Lisebergbanan var väl i min klass ungefär, jag tyckte att den var lite småläskig och väldigt rolig. Men såfort vi kom in på Liseberg så gick vi till balder och ställde oss i kön, det var ju inget snack om att jag skulle åka den liksom, det var 15 minuters kö och när vi stod längst fram i kön så ville jag väl typ dö. När vi åkte upp för den där otroligt sega backen så upprepade jag till Lisa som satt bredvid mig och höll i min hand "SKRIK MED MIG SKRIK MED MIG OMG OMG OMG OMG SKRIK MED MIG!!" och Lisa svarade "HAHA VI ÄR JU INTE ENS FRAMME ÄN". Sen så blundade jag, och tänkte typ "JAG KOMMER DÖÖÖÖ" och vi åkte ner, jag med stängda ögon hela backen, eftersom att titta skulle vara det värsta någonsin. Jag skrek som en gås, hela backen, och när den var över så skrek jag "JAG GRÅTEEER" ett par gånger, sen skrek jag "JAG ÅKTEEE", och sen skuttade jag ut ur balder och var hur stolt som helst. Men att åka balder räckte ju tydligen inte, så efter några andra mindre läskiga karuseller så skulle vi åka kanonen. Hur ska jag sammanfatta den med ord? Kanske något i stil med: värsta jag varit med om? Ja det skulle nog beskriva den ganska bra. Det värsta var ju "hjärtslagen" innan den åkte, jag satt bredvid Kalle och höll hårt i hennes hand samtidigt som jag tryckte huvudet bakot och försökte överrösta ljudet från hjärtslagen (inte mina, men de dunkade väl ungefär 300 gånger så fort) med att sjunga "lalalalalalalalalalalalalalalalala" tills jag visste att ungefär 6 hjärtslag passerat och jag stängde ögonen hårt och svämmade över av nervösitet och sen SKJÖT DEN IVÄG i 80 km/h och på dessa få sekunder hann jag skrika och tappa rösten av kraften och tänka att detta är det läskigaste någonsin.

Det finns väl ungefär en lika lång berättelser om mina känslor innan jag åkte uppsvinget också, och diskutionen om vilken sida av gungan man ville sitta på. Ville vi helst svingas upp, ut över stupet och sen tillbaks och se liseberg under oss, eller ville vi hellre svingas ut över liseberg och titta ner på stupet? Vi valde alternativ två och skiträdda satt Jag och Lisa i stolarna med en lugn och "skämtsam" Kalle bredvid oss, som berättade för oss när bältet glappade och inte ens satt fast att "så här är det när man åker". Jag hade nog dödat henne om det inte varit så att vi satt fast i en jäkla gunga som snart skulle svinga oss över ett stup hur högt som helst. Bredvid mig satt Lisa, denna gången skrek väl hon som en gås och jag som en minigås kanske. Hennes röst sprack så det blev ett riktigt JAGBLIRMÖRDAD-skrik. Kul. Men jag kan väl erkänna att den var ungefär 350 gånger läskigare att kolla på än att åka. Trots stupet.

Men så iallafall, jag överlevde. Och sammanlagt åkte jag balder 2 gånger, kanonen 2 gånger och uppsvinget en gång, och lite andra mesigare karuseller, som lisebergsbanan, 3 gånger. Lol. Väldigt stort framsteg Alice. Tack. Godnatt.
 
Ps. Bild 4 är efter kolorado. Blött. Ds

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0